Vad får man för 170000 kronor?


Rawa med familj, tältandes i Belarus vid den polska gränsen

Rawa och hans familj som nu bor som flyktingar i tält i Belarus, vid den polska gränsen, han säger att de betalat 170000 kronor för att ta sig dit från Kurdistan. Min fråga blir då denna, varför flög man inte? Det kostar väl knappast så mycket som 170000 kronor? De har alltså lånat ihop pengarna, men jag tycker det låter väl krystat.


De säger att de länder de helst vill till, alltså efter att de har kommit in i Polen, det är Sverige, Tyskland eller Storbritannien. Inga överraskningar där direkt. De säger att otryggheten i Kurdistan fick de att lämna området. Men skulle man inte kunna få det ganska bra där med 170000 kronor, det finns kunder mesta där?


Rawa menar vidare att det är två familjer som styr Kurdistan, alltså som två regelrätta maffior. Mycket har man ju hört om Kurdistan men det var i alla fall en nyhet för mig. Man får ingen lön där helt enkelt, men det vet de säkert om att man får i Sverige, och i Tyskland eller i Storbritannien. Där finns ju ett lockande bidragssystem, som ju de flesta av dessa flyktingar vet om långt innan de reser iväg.


Rawa han är positiv och han sätter sitt hopp till Gud och till humanitära organisationer som om de bara hjälpte till lite skulle kunna innebära lyckan för han och hans familj. Att dra långt ut i skogen, på vintern i Belarus, med sina tre små barn ja det tycker jag ju verkar vara ett överdrivet risktagande, och som tyvärr också kommer att bli helt resultatlöst då Polen aldrig någonsin kommer att släppa in någon enda av dem in i sitt land.


Tänk om bara de som ger sig av från sitt land, och då istället för att bara drömma om Europa, beger sig till ett närmare grannland istället där oftast sådant som språk, kultur, religion och liknande är ungefär den samma, ja då skulle det nog kunna bli bra mycket bättre. Eller hur?


Hirding Wall


Aftonbladet

Den falska bilden av Sverige

Är detta verkligen en bild som är representativ för Sverige? Knappast! Men det är en bild som ”de” gärna vill pränta in som sanning i huvudet på oss. En normaliseringshysteri som i det närmaste mest liknar någon slags historieförfalskning. 4 av tio är verkligen inte religiöst maskerade muslimer här i Sverige, även om många nu säkerligen tror det.

J.E.H.

Hur ska vi se på islam?

Ingenting har någonsin med islam att göra, snart inte ens islam. Islamiseringen var tydligen bara en lögn, en myt och en konspiration. Så sa de för 20-år sedan. Islam var inget hot. Det var en fredlig religion som predikade om kärlek och fred.

Muslimerna var fromma och fridfullt följare av fredens religion. Sedan började folk ändå att se lite andra saker och ting. IS började slakta folk på löpande band.

De sprängde folk i luften över hela Europa. De körde lastbilar rakt in i folkmassor och eldade upp, massavrättade och betedde sig som om de kommit ut ur helvetets alla portar som öppnats upp just för dessa värsta demoner från helvetets innersta inferno.

Terrorismen slog till på Drottninggatan i Stockholm. Talibaner i Afghanistan som skjuter ihjäl skolflickor med automatvapen. Boko Haram kidnappar, våldtar och massavrättar småflickor i Nigeria. Al-Shaabab mördar och spränger folk i bitar i Somalia. Al-Qaida hade ett flertal gånger visat sitt vidrigt fula tryne, och jag tror ju inte många har glömt 9/11.

Terror, hat, våld, död, sorg, krig, galenskap och en ideologisk och religiös härdsmälta. Och idag snart en miljon muslimer i Sverige. Godnatt, septembernatt!

J.E.H.

%d bloggare gillar detta: