I am a Swedish viking!

1983 så sjöng sångaren Jeff Scott Soto, sångare i Yngwie Malmsteens band, – ”I am a viking”. Den gick om och om på skivspelaren då den var helt suverän. Nu är det ingen som skällt ut Yngwie för detta, som om han skulle bry sig det minsta om det, och heller nog ingen som någonsin kommer göra det. 1983 kunde man sjunga eller säga något sådant. Sen har mycket hänt med gamla vikinga-nationen Svitjod, ”kallast land upp i nord. Evig fest vid Odens bord!” Idag är det ett så politiskt korrekt klimat att vissa verkar ha en stolpe uppkörd i stolgången, vilket gör dessa filurer till både raka i ryggen och totala imbeciller. En svensk idrottsman tar OS-guld i diskus med ett jättekast och blir naturligtvis överlycklig och utbrister spontant – ”i am a Swedish viking”. Inga på hela planeten jorden reagerar förutom några stofiler i Sverige, alltså några av dessa rakryggade imbeciller, och ska försöka få det guldmedaljören sagt till att bli något negativt, illa, dåligt och fult. Sverige in absurdum, igen.

J.E.H.

Bild från nätet

Luften gick ur Sverige

Igår, när Sverige hade förlorat fotbolls-matchen mot Ukraina, så var det som om luften gick ur hela Sverige. Sverige blev som en stor ballong man tappar på luft. Allt det roliga, det spännande och det dramatiska förändrades på 1.45 timme till en kollektiv baksmälla, men där faktiskt inte så mycket gnäll hördes. Flaggor precis överallt, fanor precis överallt och blått och gult precis överallt, ja så har det ju varit i styvt två veckor nu och så är det slut nu? Sverige är i sportens värld ofta synonymt med nästan. Alltid detta satans nästan. Vi kommer ju aldrig hela vägen fram. Vi tog brons 1994 vilket är en enorm prestation, men ändå bara nästan. Eller hur? Vi ska delta, det är det viktigaste, och inte enbart att vinna!? Vad är det för flummig idiotinställning? Vi måste rensa bort all sådan 70-talsflum ur sport och tävlingar för om man ställer upp så KAN man ju vinna, så satsa för fan på det då! Inte bli synonymt med detta nästan, jag är så förbannat trött på det för nu var det nästan igen. Men men, vi hade varit chanslösa mot England, men ändå – nästan…..!?

J.P.B.