Pink Floyd – Nyskapande, variation och perfektion.

 

En av Pink Floyds mer suggestiva och fetaste av låtar, och från deras senare period, det är – Dogs Of War. Hela plattan – Momentary Lapse Of Reason är ju helt suverän, och jag då som gillar det Pink Floyd bäst där David Gilmour har kommandot, ja jag bara njuter. Vilken musiker alltså, och vilken musik han har skrivit genom åren, det är fan i mig helt otroligt.

Det verkar inte finnas någon gräns heller, för det är ju några låtar som han gjort genom åren, och han har ju faktiskt också haft en solokarriär. När man ser honom börja spela ett solo på sin Fender, ja då är det som om det bara ska bli perfekt. Ta bara solot han bränner av i Comfortably Numb från The Wall, herregud!

Mycket bättre än så blir det fan inte. Jag har gillat Pink Floyd ända sedan 1975, då jag av en slump råkade höra en kompis storebror spela plattan – Dark Side Of The Moon. Och det var någonting som fängslade mig, så jag tjatade på morsan att jag ville köpa en skiva, och till slut gav hon med sig, så vi gick upp till Rosengårds Centrum. Och i skivaffären där inne så köpte jag Pink Floyds – Dark Side Of The Moon.

Och jag har fortfarande kvar den plattan, och den har ju gått några varv genom åren. Ok, den är sliten och konvolutet är kraftigt slitet, men det var min allra första platta jag köpte. Och jag tycker än idag att den är lika bra som när jag hörde den den där gången i mitten av 70-talet.

Det är hur jag definierar bra musik. Inte en megahit eller en landsplåga, utan – bra musik. Som liksom aldrig blir dåligt hur gammal man än blir. Den förändras aldrig, trots att du blir äldre och äldre. Vilket gör musiken – tidlös! Inte många grupper har den klassen, ok det finns några så klart, men de är inte många som har samma perfektion som Pink Floyd.

De har variationen, nyskapandet och just perfektionen. Ett recept på hur man komponerar perfekt musik. Jag kommer att lyssna på Pink Floyd tills det är min tur att säga adjö, och i kyrkan ska på min begravning spelas enda låt, och det är Pink Floyds – High Hopes, från deras platta Division Bell.

Klockan som man hör genom hela låten, det är den klocka man sägs höra slå när det är dags, när det alltså är färdigt – The Division Bell. Så alla kommer någon gång att höra den klockan slå, för den slår för alla, och den slår då man ser hela livet passar revy framför en.

J.E.H.

Författare: Sverige & Brott

En liten modest blogg om Sverige, brott och brottslingar. Och om hur dessa vidriga samhällsfenomen påverkar vårt land. Ta en titt ut genom fönstret - Vad tycker du?